lördag 9 augusti 2014
söndag 15 juni 2014
Kamerainställningarna
Som en påminnelse upprepar jag att jag i huvudsak skriver om systemkameror avsedda för amatörer av olika duktighetsgrad.
Detta avsnitt skall handla om olika sätt att mäta exponeringen och därmed hantera ljusinsläppet. Som du minns så är det två funktioner i kameran som styr mängden ljus som når sensorn. Tiden eller den tid som slutaren står öppen och bländaren som genom sin olika storlek släpper in olika mycket ljus.
ISO, den tredje parametern för sensorn är en grundläggande inställning som sällan ändras inför varje bild och den har sitt kapitel.
Jag antar att din kamera har minst följande lägen för att kontrollera ljuset.
P, Tv, Av och M. Den har säkert fler lägen men vi börjar med dessa 4.
Programautomatik eller P är ett läge som gör att kameran väljer rätt bländare och tid efter sitt förstånd men det går att ändra både tid och bländare för hand och då justerar kameran så att bilden fortfarande skall bli rätt exponerad.
En av de små datorer som finns i kameran har enkelt uttryckt tusentals bilder att jämföra med ditt motiv och med den mest liknande bilden så väljer kameran då ISO, tid och bländare.
P-läget blir bättre och bättre på alla kameror och har du ett motiv som finns i dagsljus och är någorlunda stilla så brukar resultatet bli bra.
Det går trots det inte att lita på P-läget helt så det finns bättre alternativ.
Tv eller tidsförval innebär att du själv väljer en lämplig tid och kameran väljer då en bländare som skall ge rätt exponering.
Tv är ett bra läge när du har ett motiv i rörelse eller använder en lång brännvidd. Det finns en gammal god regel att slutartiden skall vara minst brännvidden. Det innebär att en brännvidd på 200 mm behöver en slutartid på 1/200 dels sekund för att bli skarp. Det där beror lite på hur stadigt du håller kameran och stabiliseringssystemet i kameran hänger med. Att välja rätt tid efter motivets rörelse kräver erfarenhet och det får man som bekant genom träning. Dessutom så kan fotografen önska sig olika effekter i en snabb rörelse så mitt resonemang är ingen lag bara en hållpunkt.
Av innebär att du väljer en lämplig bländare och då väljer kameran rätt tid för rätt exponering. Av är rätt läge när du vill kontrollera skärpedjupet eller när tiden har mindre betydelse.
Inställningen M innebär att du kan välja vilken tid eller bländare du önskar. Kameran mäter fortfarande ljuset men justerar inget automatiskt. M-läget är användbart i många situationer men det kräver ett särskilt kapitel och det kommer senare
Mina ord förval kan ersättas med prioritet eftersom kameran prioriterar tid eller bländare och fotografen själv väljer den andra parametern.
Det du som har en systemkamera skall undvika är läget AUTO, i det läget sköter kameran allt åt dig och du kan inte påverka någon parameter. Om du kör på Autoläget med din systemkamera så har du kastat några tusenlappar i sjön.
Det finns förmodligen också inställningar för porträtt, landskap, nattbilder, sportbilder och kanske mer därtill i din kamera och hur de fungerar och sköter sitt jobb är mycket beroende på din kamera så här får du prova dig fram och testa. Min erfarenhet är att det mesta är skräpinställningar.
Ditt uppdrag är att lära dig hur kameran arbetar vid de grundläggande inställningarna P, Tv och Av. Du kan också utforska hur de olika lägena porträtt, landskap, sportbilder mm hanteras i din kamera.
Detta avsnitt skall handla om olika sätt att mäta exponeringen och därmed hantera ljusinsläppet. Som du minns så är det två funktioner i kameran som styr mängden ljus som når sensorn. Tiden eller den tid som slutaren står öppen och bländaren som genom sin olika storlek släpper in olika mycket ljus.
ISO, den tredje parametern för sensorn är en grundläggande inställning som sällan ändras inför varje bild och den har sitt kapitel.
Jag antar att din kamera har minst följande lägen för att kontrollera ljuset.
P, Tv, Av och M. Den har säkert fler lägen men vi börjar med dessa 4.
Programautomatik eller P är ett läge som gör att kameran väljer rätt bländare och tid efter sitt förstånd men det går att ändra både tid och bländare för hand och då justerar kameran så att bilden fortfarande skall bli rätt exponerad.
En av de små datorer som finns i kameran har enkelt uttryckt tusentals bilder att jämföra med ditt motiv och med den mest liknande bilden så väljer kameran då ISO, tid och bländare.
P-läget blir bättre och bättre på alla kameror och har du ett motiv som finns i dagsljus och är någorlunda stilla så brukar resultatet bli bra.
Det går trots det inte att lita på P-läget helt så det finns bättre alternativ.
Tv eller tidsförval innebär att du själv väljer en lämplig tid och kameran väljer då en bländare som skall ge rätt exponering.
Tv är ett bra läge när du har ett motiv i rörelse eller använder en lång brännvidd. Det finns en gammal god regel att slutartiden skall vara minst brännvidden. Det innebär att en brännvidd på 200 mm behöver en slutartid på 1/200 dels sekund för att bli skarp. Det där beror lite på hur stadigt du håller kameran och stabiliseringssystemet i kameran hänger med. Att välja rätt tid efter motivets rörelse kräver erfarenhet och det får man som bekant genom träning. Dessutom så kan fotografen önska sig olika effekter i en snabb rörelse så mitt resonemang är ingen lag bara en hållpunkt.
Av innebär att du väljer en lämplig bländare och då väljer kameran rätt tid för rätt exponering. Av är rätt läge när du vill kontrollera skärpedjupet eller när tiden har mindre betydelse.
Inställningen M innebär att du kan välja vilken tid eller bländare du önskar. Kameran mäter fortfarande ljuset men justerar inget automatiskt. M-läget är användbart i många situationer men det kräver ett särskilt kapitel och det kommer senare
Mina ord förval kan ersättas med prioritet eftersom kameran prioriterar tid eller bländare och fotografen själv väljer den andra parametern.
Det du som har en systemkamera skall undvika är läget AUTO, i det läget sköter kameran allt åt dig och du kan inte påverka någon parameter. Om du kör på Autoläget med din systemkamera så har du kastat några tusenlappar i sjön.
Det finns förmodligen också inställningar för porträtt, landskap, nattbilder, sportbilder och kanske mer därtill i din kamera och hur de fungerar och sköter sitt jobb är mycket beroende på din kamera så här får du prova dig fram och testa. Min erfarenhet är att det mesta är skräpinställningar.
Ditt uppdrag är att lära dig hur kameran arbetar vid de grundläggande inställningarna P, Tv och Av. Du kan också utforska hur de olika lägena porträtt, landskap, sportbilder mm hanteras i din kamera.
måndag 12 maj 2014
Bildskärmen
Du har nu fått lite kunskap om kameran och det kommer mera men först en sak som är bortglömd alltför ofta, bildskärmen.
Jag hoppas att du har en modern platt bildskärm som ger dig en digital bild annars är resten av resonemanget ganska hopplöst. En analog bildskärm, alltså de gamla så kallade tjockskärmarna är rent meningslösa att kalibrera och tappar sina inställningar väldigt fort. Alltså vi lämnar tjockskärmen.
Om du ställer in din kamera på autovitbalans så sköter kameran om så att vitt blir vitt och rött blir rött och så vidare men vad är vitt egentligen och vad anser din kamera vara rött och inte minst hur visar din bildskärm de olika färgerna.
Men låt oss börja med var din dator och bildskärm står i rummet. Den bör inte stå i motljus vilket betyder att om du har ett fönster framför dig så måste du byta plats. I annat fall kommer du aldrig att få rätt visning av färgerna. Det kan vara acceptabelt att ha infallande dagsljus på skärmen men då får du variationer på grund av dagsljusets styrka och karaktär. Ställ den helst så att den är avskärmad från dagsljus och har du en lampa bredvid så skall den ha ca. 5500 Kelvin, alltså dagsljuskaraktär.
När du köpte din bildskärm så var den sannolikt inställd på 9300 Kelvin och detta är inte bra.
Så leta upp menyn för bildskärmsinställningar på skärmen och leta upp något som heter i stil med "färginställningar, färgtemperatur" eller något ditåt.
Ställ in färgtemperaturen på 6500, det är inte optimalt, men ger bästa grunden för rätt färger. Det optimala är 5000K men det ger oftast för låg ljusintensitet.
Därefter ger du dig på kontrasten som finns någonstans i skärmmenyn. Börja med högsta kontrast med risken att du behöver ändra den senare igen. Men just i detta skede är den inställningen bäst.
Nu kommer det knepigaste och mitt recept är avsett att ge en bättre skärm, inte en perfekt, men hur du får en perfekt skärm kommer på slutet.
Sök opp detta program och ladda ner det
http://www.calibrize.com/
Programmet är gratis och du får förlita dig till att du har ett mycket gott färgseende. Tyvärr har inte alla det och din skärm kommer att vara beroende av färgseendet.
Starta programmet och följ anvisningarna.
Vad du gör med programmet är att ställa in visningen av rött, grönt och blått som är de färgerna kameran hanterar i miljontals blandningar.
Programmet ger anvisningar att ända på den inställningar din skärm har men det har ett fel. Färgrutorna är randiga vilket försvårar inställningarna men om du gör det bästa av det så har du strax en mycket bättre färgåtergivning än tidigare.
Glöm inte att spara inställningarna, du får en påminnelse annars.
Det finns en sak du måste kontrollera i din kamera som hänger ihop med skärminställningarna och nu måste du kanske konsultera bruksanvisningen igen.
Du måste ha färgrymden i kameran inställd på sRGB.
http://sv.wikipedia.org/wiki/SRGB
Adobe RGB är främst avsedd för den grafiska industrin och den har andra krav och inställningar men den lämnar jag därhän nu.
Om du nu har insett att kalibrering av skärmen är långt viktigare än du sett tidigare så kanske du vill ha en helt rätt kalibrerad skärm och då blir det blir det utgifter.
Här får du en länk till små finurliga mackapärer som gör jobbet tusen gånger bättre än dina ögon.
http://www.scandinavianphoto.se/kategori/10659519/skaermkalibrering
och söker du på "skärmkalibrering" så finner du hur mycket som helst att läsa eller köpa.
Ge dig nu tid att ställa in din skärm, jag lovar att den kommer att bli bättre om än inte perfekt.
Slutklämmen blir att jag skriver om stationära datorer med en riktig separat bildskärm. Att kalibrera en laptop låter sig knappast göras. Betraktningsvinkeln påverkar färger och kontrast och bildskärmen är ofta det billigaste i den datorn.
Jo, jag vet att det finns undantag.
Jag hoppas att du har en modern platt bildskärm som ger dig en digital bild annars är resten av resonemanget ganska hopplöst. En analog bildskärm, alltså de gamla så kallade tjockskärmarna är rent meningslösa att kalibrera och tappar sina inställningar väldigt fort. Alltså vi lämnar tjockskärmen.
Om du ställer in din kamera på autovitbalans så sköter kameran om så att vitt blir vitt och rött blir rött och så vidare men vad är vitt egentligen och vad anser din kamera vara rött och inte minst hur visar din bildskärm de olika färgerna.
Men låt oss börja med var din dator och bildskärm står i rummet. Den bör inte stå i motljus vilket betyder att om du har ett fönster framför dig så måste du byta plats. I annat fall kommer du aldrig att få rätt visning av färgerna. Det kan vara acceptabelt att ha infallande dagsljus på skärmen men då får du variationer på grund av dagsljusets styrka och karaktär. Ställ den helst så att den är avskärmad från dagsljus och har du en lampa bredvid så skall den ha ca. 5500 Kelvin, alltså dagsljuskaraktär.
När du köpte din bildskärm så var den sannolikt inställd på 9300 Kelvin och detta är inte bra.
Så leta upp menyn för bildskärmsinställningar på skärmen och leta upp något som heter i stil med "färginställningar, färgtemperatur" eller något ditåt.
Ställ in färgtemperaturen på 6500, det är inte optimalt, men ger bästa grunden för rätt färger. Det optimala är 5000K men det ger oftast för låg ljusintensitet.
Därefter ger du dig på kontrasten som finns någonstans i skärmmenyn. Börja med högsta kontrast med risken att du behöver ändra den senare igen. Men just i detta skede är den inställningen bäst.
Nu kommer det knepigaste och mitt recept är avsett att ge en bättre skärm, inte en perfekt, men hur du får en perfekt skärm kommer på slutet.
Sök opp detta program och ladda ner det
http://www.calibrize.com/
Programmet är gratis och du får förlita dig till att du har ett mycket gott färgseende. Tyvärr har inte alla det och din skärm kommer att vara beroende av färgseendet.
Starta programmet och följ anvisningarna.
Vad du gör med programmet är att ställa in visningen av rött, grönt och blått som är de färgerna kameran hanterar i miljontals blandningar.
Programmet ger anvisningar att ända på den inställningar din skärm har men det har ett fel. Färgrutorna är randiga vilket försvårar inställningarna men om du gör det bästa av det så har du strax en mycket bättre färgåtergivning än tidigare.
Glöm inte att spara inställningarna, du får en påminnelse annars.
Det finns en sak du måste kontrollera i din kamera som hänger ihop med skärminställningarna och nu måste du kanske konsultera bruksanvisningen igen.
Du måste ha färgrymden i kameran inställd på sRGB.
http://sv.wikipedia.org/wiki/SRGB
Adobe RGB är främst avsedd för den grafiska industrin och den har andra krav och inställningar men den lämnar jag därhän nu.
Om du nu har insett att kalibrering av skärmen är långt viktigare än du sett tidigare så kanske du vill ha en helt rätt kalibrerad skärm och då blir det blir det utgifter.
Här får du en länk till små finurliga mackapärer som gör jobbet tusen gånger bättre än dina ögon.
http://www.scandinavianphoto.se/kategori/10659519/skaermkalibrering
och söker du på "skärmkalibrering" så finner du hur mycket som helst att läsa eller köpa.
Ge dig nu tid att ställa in din skärm, jag lovar att den kommer att bli bättre om än inte perfekt.
Slutklämmen blir att jag skriver om stationära datorer med en riktig separat bildskärm. Att kalibrera en laptop låter sig knappast göras. Betraktningsvinkeln påverkar färger och kontrast och bildskärmen är ofta det billigaste i den datorn.
Jo, jag vet att det finns undantag.
söndag 27 april 2014
RAW och Jpeg
Den här gången blir det om bildformat och bildformat har nu inget med storleken på de bilder du eventuellt skriver ut eller hur de visas på skärmen.
Nej det skall handla om hur en kamera hanterar det ljus som efter omfattande elektronisk behandling i kameran hamnar på minneskortet.
Det finns mängder med bildformat men jag skall i huvudsak hålla mig till de två vanligaste.
Alla kameror, även mobilkameror använder ett bildformat som kallas RAW eller på svenska råformat. Men det är oftast bara systemkamerorna som kan spara på minneskortet i råformat.
Flertalet kompaktkameror kommer att behandla bildinformationen och spara den i Jpeg. Jpeg-formatet är en komprimering som minskar bildens informationsinnehåll med ca 80%. Missuppfatta nu inte detta som så att bilden blir förstörd, från och med Jpeg-version 9.1 så är komprimeringen inte destruktiv. Men det är ändå mycket stor skillnad mellan RAW och Jpeg.
En bild som levereras som Jpeg till minneskortet har skalat bort mycket i bildinformationen enligt en av fabrikanten bestämd formel.
Om jag försöker förklara det så har fabrikanten tagit miljoner bilder och med hjälp av dessa bilder försökt göra ett antagande om hur bilden skall se ut.
Den största nackdelen med Jpeg är att när du börjar bearbeta filen i datorn så blir behandlingen destruktiv, varje ändring du gör i filen försämrar det ursprungliga bildinnehållet.
Resonemanget i denna del av kursen blir mycket teoretiskt eftersom det finns många vägar att gå till en färdig bild. Men jag försöker förklara så att det blir praktiskt användbart med de kunskaper jag hittills delat med mig av.
RAW-formatet kallas ofta för ett digitalt negativ för det formatet måste precis som på den analoga tiden "framkallas".
På minneskortet finns all den information som samlades in av sensorn grundat på kamerans inställningar. Komprimeringen är obetydlig och det finns ingen formel för komprimering som hos Jpeg.
I RAW går det att ändra en stor del av exponeringsinställningarna vilket i stort är omöjligt i en Jpegfil.
Nackdelarna är att RAW inte går att öppna i datorn utan ett program som hanterar RAW. Du kan inte dela med dig av en RAW-fil direkt. RAW tar också mycket större plats på minneskortet. En RAW-fil blir 3-4 gånger större än en Jpeg.
Om din kamera kan leverera RAW till minneskortet så följer det också med ett program i kameraköpet som låter dig behandla bilden och göra om den till en färdig Jpeg-bild.
Fördelarna med RAW är:
Nej det skall handla om hur en kamera hanterar det ljus som efter omfattande elektronisk behandling i kameran hamnar på minneskortet.
Det finns mängder med bildformat men jag skall i huvudsak hålla mig till de två vanligaste.
Alla kameror, även mobilkameror använder ett bildformat som kallas RAW eller på svenska råformat. Men det är oftast bara systemkamerorna som kan spara på minneskortet i råformat.
Flertalet kompaktkameror kommer att behandla bildinformationen och spara den i Jpeg. Jpeg-formatet är en komprimering som minskar bildens informationsinnehåll med ca 80%. Missuppfatta nu inte detta som så att bilden blir förstörd, från och med Jpeg-version 9.1 så är komprimeringen inte destruktiv. Men det är ändå mycket stor skillnad mellan RAW och Jpeg.
En bild som levereras som Jpeg till minneskortet har skalat bort mycket i bildinformationen enligt en av fabrikanten bestämd formel.
Om jag försöker förklara det så har fabrikanten tagit miljoner bilder och med hjälp av dessa bilder försökt göra ett antagande om hur bilden skall se ut.
Den största nackdelen med Jpeg är att när du börjar bearbeta filen i datorn så blir behandlingen destruktiv, varje ändring du gör i filen försämrar det ursprungliga bildinnehållet.
Resonemanget i denna del av kursen blir mycket teoretiskt eftersom det finns många vägar att gå till en färdig bild. Men jag försöker förklara så att det blir praktiskt användbart med de kunskaper jag hittills delat med mig av.
RAW-formatet kallas ofta för ett digitalt negativ för det formatet måste precis som på den analoga tiden "framkallas".
På minneskortet finns all den information som samlades in av sensorn grundat på kamerans inställningar. Komprimeringen är obetydlig och det finns ingen formel för komprimering som hos Jpeg.
I RAW går det att ändra en stor del av exponeringsinställningarna vilket i stort är omöjligt i en Jpegfil.
Nackdelarna är att RAW inte går att öppna i datorn utan ett program som hanterar RAW. Du kan inte dela med dig av en RAW-fil direkt. RAW tar också mycket större plats på minneskortet. En RAW-fil blir 3-4 gånger större än en Jpeg.
Om din kamera kan leverera RAW till minneskortet så följer det också med ett program i kameraköpet som låter dig behandla bilden och göra om den till en färdig Jpeg-bild.
Fördelarna med RAW är:
- Du kan strunta i vitbalansen eftersom du ställer denna i efterhand i bildbehandlingen.
- En underexponerad bild går att ljusa upp något bländarsteg.
- Du kan redigera bilden hur många gånger som helst och hur mycket som helst utan att förstöra den.
- Du kan ändra färgmättnad och kontrast.
- Du måste "framkalla" den i ett program i datorn.
- Den tar mycket större utrymme på minneskortet.
- Du har en färdig bild för datorn som du kan dela med dig av och som kan öppnas i många program.
- Många fler bilder på minneskortet.
- Du behöver inte lära dig att redigera på samma sätt som i RAW.
- Det saknas mycket information i bilden.
- Redigeringsmöjligheterna med gott resultat är få.
måndag 21 april 2014
Vitbalans
Ännu ett konstigt uttryck i fotovärlden, vitbalans. Våra ögon har en fantastisk förmåga att uppfatta ljus. Snön är nästan alltid vit, sandstranden likaså. Ett tomt pappersark ser vitt ut oavsett om du sitter i skuggan eller tittar på det i skenet av en gammaldags glödlampa.
Men sensorn i kameran är inte alls så exakt eller tillförlitlig eller om jag justerar mitt påstående lite så är det egentligen inte ögonen som ser allt rätt utan hjärnan som justerar färgerna och någon hjärna finns inte i kameran.
Vitbalansen mäts i Kelvingrader, kort uttryckt Kelvin eller K.
Ett stearinljus har ca 1000 K, en glödlampa ca. 3000 K och i skuggan kan man mäta upp ungefär 7000 K.
Man kan sammanfatta färgtemperaturen med att den sträcker sig från röda färger, 1000 K till blåa färger 10 000 K.
Detta klarar inte sensorn i kameran utan att få lite elektronisk hjälp och inte ens då är systemet tillräckligt. Det automatiska systemet klarar bara att justera mellan ca 3000 K till 7000 K.
Men lugn, det finns så klart lösningar på detta problemet också.
Den förinställda vitbalansen heter något i stil med AUTO WB och den klarar många situationer så lite alldagsfotografering utan större krav fungerar bra med denna inställning.
Men vill du vidare så måste du gräva dig ner i systemet. Alla moderna systemkameror tillåter mer exakta inställningar av vitbalansen.
Din kamera bör ha inställningar för
Men sensorn i kameran är inte alls så exakt eller tillförlitlig eller om jag justerar mitt påstående lite så är det egentligen inte ögonen som ser allt rätt utan hjärnan som justerar färgerna och någon hjärna finns inte i kameran.
Vitbalansen mäts i Kelvingrader, kort uttryckt Kelvin eller K.
Ett stearinljus har ca 1000 K, en glödlampa ca. 3000 K och i skuggan kan man mäta upp ungefär 7000 K.
Man kan sammanfatta färgtemperaturen med att den sträcker sig från röda färger, 1000 K till blåa färger 10 000 K.
Detta klarar inte sensorn i kameran utan att få lite elektronisk hjälp och inte ens då är systemet tillräckligt. Det automatiska systemet klarar bara att justera mellan ca 3000 K till 7000 K.
Men lugn, det finns så klart lösningar på detta problemet också.
Den förinställda vitbalansen heter något i stil med AUTO WB och den klarar många situationer så lite alldagsfotografering utan större krav fungerar bra med denna inställning.
Men vill du vidare så måste du gräva dig ner i systemet. Alla moderna systemkameror tillåter mer exakta inställningar av vitbalansen.
Din kamera bör ha inställningar för
- Dagsljus
- Skugga
- Moln
- Glödlampa
- Lysrör
- Blixt
som minsta alternativ men den medger förhoppningsvis också något som heter "egen vitbalans" och detta senare alternativet är det bästa.
Innan jag går vidare så vill jag inflika att det finns ett sätt att strunta i vitbalansen och alltid köra på Auto men det återkommer jag till, kunskapen om färgtemperatur är nödvändig ändå och kunskap är en lätt börda.
Ett starkt skäl att ställa in rätt vitbalans är att kamerans skärm visar bilden med den inställda vitbalansen så för att sen hur den slutgiltiga bilden blir redan vid tagningen bör du ha rätt inställning
Om du tar en bild vintertid i klart ljus med snö så blir bilden ofta totalt fel. Dels kommer snön att bli blå och den blir också underexponerad. I detta läge finns egentligen bara ett hjälpmedel och det är att använda egen vitbalans och bländarkompensation.
Det finns ett hjälpmedel som heter gråkort och det är exakt ett grått kort av olika storlek.
Det finns två grundtyper av gråkort 18 % som var en tidigare standard och 12 % som är en nyare standard. Det spelar ingen större roll vilket du använder.
Men köp inget av de billigare, de har inte rätt gråa färg om du är kritisk.
Insidan på en ryggsäck av märket Lowepro är 18 % grå och duger i många fall.
För att ställa in egen vitbalans så söker du upp det läget i kamerans meny. Se till att ditt gråkort fyller hela sökaren och ta en bild. Vitbalansen inställd!
Nu hör jag någon som säger att ett vitt papper duger bra men tyvärr är det inte sant.
Vita papper har ofta en bestrykning för att se vita ut och vitt i pappersbranschen är nåt helt annat än vitbalansering och Kelvingrader.
I nästa avsnitt skall jag förklara varför du i stort kan strunta i vitbalansen och avsnittet handlar då om vilket bildformat du använder.
Din uppgift blir att söka upp dina automatiska vitbalansinställningar i kameran och att se hur du kan välja egen vitbalans för just din kamera.
söndag 13 april 2014
Avståndsinställning
Degens kameror ställer in avståndet automatiskt men denna automatik är inte ofelbar. De mer avancerade kamerorna tillåter också manuell inställning av avståndet. Jag kommer i det följande att koncentrera mig på systemkameror även om en del gäller även för kompaktkameror.
När kameran fokuserar så mäter den inte det faktiska avståndet utan använder sig av kontrastmätning. En skarp bild har alltid högre kontrast än en suddig. Så genom att leta efter den inställning som ger högst kontrast finner den rätt skärpeinställning.
Om man tittar på det rent tekniska så så faller ljuset genom ett antal linser i objektivet, en spegel styr det mesta av ljuset via en spegel och ett prisma till sökarens mattskiva. Fotografen ser bilden från mattskivan via några linser. Dessa sista linser går att justera så att ett mindre synfel hos fotografen skall kunna kompenseras. Det finns oftast en liten ratt i anslutning till sökaren som går att vrida på. För att ställa in sökaren efter dina ögon så fokuserar du med kamerans automatik på ett mycket avlägset föremål. Lite gråa kontrastrika moln på himlen är utmärkta. När kameran fokuserat så vrider man på ratten för att få en helt skarp bild.
En del av ljuset faller via en spegel in på en sensor som känner av kontrasten och justerar en del linsers position i objektivet så att perfekt skärpa erhålls.
Det är mycket små motorer som justerar linserna och dessa motorer kan vara olika snabba. Och det är så enkelt att de snabbaste motorerna finns i de dyraste kamerorna.
Ju starkare ljus det är vid fotograferingstillfället desto bättre och exaktare fokusering. De flesta kameror har också ett infrarött hjälpljus som aktiveras vid svagt ljus. Några kameror använder också blixten om du aktiverat den. Ett antal svagare blixtar avfyras för att dels medverka vid skärpeinställningen men också och samtidigt förinställa blixtstyrkan.
Nu är det inte riktigt så enkelt som jag förklarat men jag förenklade för att du skulle förstå den grundläggande principen.
Komplikationerna består av att det dels finns flera olika inställningar för hur avståndsinställningen skall arbeta och dels för att det går att välja vilka punkter i motivet som skall mätas.
Kameran kan ställas in på flera sätt för att hantera avståndsmätningen.
Det enklaste är att kameran rakt av mäter avståndet och behåller denna inställning så länge du håller ner avtryckaren till hälften eller trycker av för att ta en bild.
Det finns också en servomätning som under hela tiden du håller ner avtryckaren justerar inställning om du har ett rörligt motiv. Praktiskt är det så att kamerans system försöker förutsäga i vilken riktning motivet rör sig. Det här systemet ställer stora krav på ljuset vid fototillfället. Mer ljus bättre, mindre ljus sämre exakthet.
Den här mätmetoden är strömslukande och kräver bra batterikondition (fulladdat batteri) och kan också orsaka att kameran slutar att fungera eftersom värmeutvecklingen i kameran blir så hög att en säkerhetsfunktion för överhettning aktiveras.
Det går också att ställa in helt manuell fokusering i systemkamerorna och då är det viktigt att koppla bort autofokus helt annars kan objektivet bli skadat.
Konsultera din bruksanvisning.
När man tittar i sökaren på en systemkamera så finns det mycket information men vi koncentrerar oss nu på ett antal små fyrkanter eller cirklar som är utspridda i sökaren. Det kan vara mycket olika antal beroende på kamerafabrikat och modell. När kameran har fokuserat så blinkar eller lyser dessa punkter upp. Antingen fast eller bara blinkar till. Det innebär att kameran anser att skärpan är inställd.
Det finns också en annan liten lampa i sökaren som indikerar att fokus är rätt, du får återigen leta i din bruksanvisning.
Att använda alla dessa mätpunkter är inte alltid det bästa valet så därför går det att välja antal punkter för avståndsmätning.
Du får titta i din bruksanvisning för att se hur du ändrar punktvalet men det finns alltid många olika val.
Att fotografera porträtt kräver att du använder en enda punkt, oftast den i mitten och när du ställt in den så är alla andra punkter avaktiverade. I rena porträtt så är det alltid (med några undantag) ögonen som skärpan skall vara inställd på.
Som om inte allt detta var nog så finns det mer att ta hänsyn till vid skärpeinställningen.
Ditt objektivs brännvidd komplicerar avståndsinställningen. Ett vidvinkligt objektiv är mer förlåtande än ett teleobjektiv.
Om ditt motiv är på riktigt nära håll så kräver det exaktare inställning än om det är på långt avstånd.
Bländaren har betydelse eftersom ett högt bländartal (över bländare 8) ger ett större skärpedjup. Att förlita sig till ett stort skärpedjup är dock lite bedrägligt eftersom kärnskärpan alltid finns där. Enligt min mening är skärpedjupet i detta sammanhang bonus. Skärpan skall sitta på rätt avstånd.
Det här avsnittet är inte är inte riktigt hela sanningen men jag tror att du fått nog att arbeta med. Framöver kommer vi att titta närmare hur alla de funktioner som jag försökt förklara samverkar och kan utnyttjas.
Din uppgift blir att söka rätt på vilka olika fokuseringsmetoder din kamera har och hur många fokuspunkter som finns i kameran.
När kameran fokuserar så mäter den inte det faktiska avståndet utan använder sig av kontrastmätning. En skarp bild har alltid högre kontrast än en suddig. Så genom att leta efter den inställning som ger högst kontrast finner den rätt skärpeinställning.
Om man tittar på det rent tekniska så så faller ljuset genom ett antal linser i objektivet, en spegel styr det mesta av ljuset via en spegel och ett prisma till sökarens mattskiva. Fotografen ser bilden från mattskivan via några linser. Dessa sista linser går att justera så att ett mindre synfel hos fotografen skall kunna kompenseras. Det finns oftast en liten ratt i anslutning till sökaren som går att vrida på. För att ställa in sökaren efter dina ögon så fokuserar du med kamerans automatik på ett mycket avlägset föremål. Lite gråa kontrastrika moln på himlen är utmärkta. När kameran fokuserat så vrider man på ratten för att få en helt skarp bild.
En del av ljuset faller via en spegel in på en sensor som känner av kontrasten och justerar en del linsers position i objektivet så att perfekt skärpa erhålls.
Det är mycket små motorer som justerar linserna och dessa motorer kan vara olika snabba. Och det är så enkelt att de snabbaste motorerna finns i de dyraste kamerorna.
Ju starkare ljus det är vid fotograferingstillfället desto bättre och exaktare fokusering. De flesta kameror har också ett infrarött hjälpljus som aktiveras vid svagt ljus. Några kameror använder också blixten om du aktiverat den. Ett antal svagare blixtar avfyras för att dels medverka vid skärpeinställningen men också och samtidigt förinställa blixtstyrkan.
Nu är det inte riktigt så enkelt som jag förklarat men jag förenklade för att du skulle förstå den grundläggande principen.
Komplikationerna består av att det dels finns flera olika inställningar för hur avståndsinställningen skall arbeta och dels för att det går att välja vilka punkter i motivet som skall mätas.
Kameran kan ställas in på flera sätt för att hantera avståndsmätningen.
Det enklaste är att kameran rakt av mäter avståndet och behåller denna inställning så länge du håller ner avtryckaren till hälften eller trycker av för att ta en bild.
Det finns också en servomätning som under hela tiden du håller ner avtryckaren justerar inställning om du har ett rörligt motiv. Praktiskt är det så att kamerans system försöker förutsäga i vilken riktning motivet rör sig. Det här systemet ställer stora krav på ljuset vid fototillfället. Mer ljus bättre, mindre ljus sämre exakthet.
Den här mätmetoden är strömslukande och kräver bra batterikondition (fulladdat batteri) och kan också orsaka att kameran slutar att fungera eftersom värmeutvecklingen i kameran blir så hög att en säkerhetsfunktion för överhettning aktiveras.
Det går också att ställa in helt manuell fokusering i systemkamerorna och då är det viktigt att koppla bort autofokus helt annars kan objektivet bli skadat.
Konsultera din bruksanvisning.
När man tittar i sökaren på en systemkamera så finns det mycket information men vi koncentrerar oss nu på ett antal små fyrkanter eller cirklar som är utspridda i sökaren. Det kan vara mycket olika antal beroende på kamerafabrikat och modell. När kameran har fokuserat så blinkar eller lyser dessa punkter upp. Antingen fast eller bara blinkar till. Det innebär att kameran anser att skärpan är inställd.
Det finns också en annan liten lampa i sökaren som indikerar att fokus är rätt, du får återigen leta i din bruksanvisning.
Att använda alla dessa mätpunkter är inte alltid det bästa valet så därför går det att välja antal punkter för avståndsmätning.
Du får titta i din bruksanvisning för att se hur du ändrar punktvalet men det finns alltid många olika val.
Att fotografera porträtt kräver att du använder en enda punkt, oftast den i mitten och när du ställt in den så är alla andra punkter avaktiverade. I rena porträtt så är det alltid (med några undantag) ögonen som skärpan skall vara inställd på.
Som om inte allt detta var nog så finns det mer att ta hänsyn till vid skärpeinställningen.
Ditt objektivs brännvidd komplicerar avståndsinställningen. Ett vidvinkligt objektiv är mer förlåtande än ett teleobjektiv.
Om ditt motiv är på riktigt nära håll så kräver det exaktare inställning än om det är på långt avstånd.
Bländaren har betydelse eftersom ett högt bländartal (över bländare 8) ger ett större skärpedjup. Att förlita sig till ett stort skärpedjup är dock lite bedrägligt eftersom kärnskärpan alltid finns där. Enligt min mening är skärpedjupet i detta sammanhang bonus. Skärpan skall sitta på rätt avstånd.
Det här avsnittet är inte är inte riktigt hela sanningen men jag tror att du fått nog att arbeta med. Framöver kommer vi att titta närmare hur alla de funktioner som jag försökt förklara samverkar och kan utnyttjas.
Din uppgift blir att söka rätt på vilka olika fokuseringsmetoder din kamera har och hur många fokuspunkter som finns i kameran.
onsdag 9 april 2014
Tiden
Tiden eller tidsinställningen är den tredje variabeln du måste bemästra för att i alla lägen kunna exponera dina bilder rätt. Exponera innebär här att du får både ljusa och mörka delar av bilden som du vill ha dem och att du får skarpa bilder eller suddiga bilder om det är ditt mål.
Slutaren kallas det som styr den tid du släpper in ljus till sensorn i kameran.
I dagen systemkameror består slutaren av två "skjutdörrar" framför sensorn. Du behöver inte fundera så mycket över den rent mekaniska konstrutionen men att förstå hur dörrarna fungerar är nödvändigt, men om det strax.
ISO, bländare har samma förhållande inbördes och om vi tittar på de normala grundläggande slutartiderna som finns i kameran så är sammanhanget tydligt.
Din skala för slutartider ser ut på liknade sätt som ISO och bländare.
En typisk skala ser ut så här
1-1/2-1/4-1/8-1/15-1/30-1/60-1/125-1/250-1/500-1/1000-1/2000
I regel anger man slutartiden lite enklare i språkbruket.
1/30 blir en trettiondedels sekund, 1/125 blir en hundratjugofemtedels sekund. Jag tror du förstår hur förenklingen uttrycks i dagligt tal.
Det finns en tidsinställning till och den heter B.
B härstammar från den tiden fotografen hade en liten luftfylld boll kopplad till kameran. När fotografen klämde på bollen öppnade slutaren sig och när han släppte bollen stängde slutaren sig.
Även idag utan boll öppnar sig slutaren sig när du trycker på avtryckaren och när du släpper avtrycken stängs den.
Det finns ibland också en tidsinställning som kallas T även den inställningen är från Hedenhös tid.
Du trycker på avtryckaren och slutaren öppnar sig, du trycker på avtryckaren och slutaren stänger sig.
Då tar vi lite om slutarens funktion.
Vid de längre slutartiderna öppnar sig den ena dörren och släpper in ljus till sensorn, strax därefter stänger den andra dörren av ljuset till sensorn. Ljusinsläppet är alltså helt öppet.
Vid kortare slutartider så öppnar den ena dörren sig men innan den är helt öppen så börjar den andra dörren att stänga sig. Man kan alltså säga att det är en liten öppen ljusspringa som förflyttar sig över sensorn. Dörren är aldrig helt öppen. Det här har stor betydelse vid blixtfotografering och detta förklarar jag senare i kursen.
Det finns tyvärr ingen genväg genom kamerans automatik eller olika program för att ta bilder i alla de situationer som ger dig perfekta bilder. Du måste förstå sambanden mellan ISO, bländare och tid.
Det finns tyvärr inte heller någon snabbkurs som kan förklara allt på några få rader. Vill du ta bättre bilder måste du ta kommandot över kameran.
Förhållandet mellan ISO, bländare och slutartid är i grunden lätt att förstå men kan kräva lite tänkande innan det är fullt klart.
ISO 100, bländare 8 och en slutartid på 1/125 ger samma ljusinsläpp som ISO 200, bländare 11 och 1/125. Sensorn har en större känslighet men objektivets bländare är hälften så stor och släpper alltså in mindre ljus och detta tar ut varandra.
Slutartiden har stor betydelse för dina bilder i många situationer. Till ett motiv som rör sig snabbt måste du välja en snabb slutartid. Ett springande barn exempelvis kräver minst 1/500, en flygande fågel kräver säkert 1/1000.
Om du vill fotografera ett rinnande vatten så får du det där mjuka vattnet när du väljer en lång slutartid. Kanske 1/15 eller 1/8.
Det finns ett inte oväsentligt problem med långa slutartider, det är svårt att hålla kameran stilla. Ett riktmärke kan vara att den längsta tiden det går att hålla stilla är lika med objektivets brännvidd. Ett 50 millimeterns objektiv kräver minst slutartiden 1/60, ett 100 millimeters objektiv kräver 1/125.
Med träning och rätt grepp om kameran går det att tänja lite på den regeln och dagens bildstabilisering i kamera eller objektiv är en god hjälp men inget att förlita sig på fullt ut. Den bästa lösningen vid långa slutartider är ett bra stativ för kameran.
Dina uppgifter i detta avsnitt är att ta reda på hur din kameras slutarskala ser ut. Vilken är den snabbaste slutartiden? Hur ändrar du lättast din slutartid?
Ta några bilder med långa slutartider, börja vid 1/60 och gå ner till 1/8 med en brännvidd runt 50 mm. Lägg över bilderna i datorn och kontrollera skärpan.
Testa gärna hur snabba slutartider som krävs för olika rörliga motiv.
Genom dessa övningar vet du i framtiden ungefär hur du styr dina slutartider.
Slutaren kallas det som styr den tid du släpper in ljus till sensorn i kameran.
I dagen systemkameror består slutaren av två "skjutdörrar" framför sensorn. Du behöver inte fundera så mycket över den rent mekaniska konstrutionen men att förstå hur dörrarna fungerar är nödvändigt, men om det strax.
ISO, bländare har samma förhållande inbördes och om vi tittar på de normala grundläggande slutartiderna som finns i kameran så är sammanhanget tydligt.
Din skala för slutartider ser ut på liknade sätt som ISO och bländare.
En typisk skala ser ut så här
1-1/2-1/4-1/8-1/15-1/30-1/60-1/125-1/250-1/500-1/1000-1/2000
I regel anger man slutartiden lite enklare i språkbruket.
1/30 blir en trettiondedels sekund, 1/125 blir en hundratjugofemtedels sekund. Jag tror du förstår hur förenklingen uttrycks i dagligt tal.
Det finns en tidsinställning till och den heter B.
B härstammar från den tiden fotografen hade en liten luftfylld boll kopplad till kameran. När fotografen klämde på bollen öppnade slutaren sig och när han släppte bollen stängde slutaren sig.
Även idag utan boll öppnar sig slutaren sig när du trycker på avtryckaren och när du släpper avtrycken stängs den.
Det finns ibland också en tidsinställning som kallas T även den inställningen är från Hedenhös tid.
Du trycker på avtryckaren och slutaren öppnar sig, du trycker på avtryckaren och slutaren stänger sig.
Då tar vi lite om slutarens funktion.
Vid de längre slutartiderna öppnar sig den ena dörren och släpper in ljus till sensorn, strax därefter stänger den andra dörren av ljuset till sensorn. Ljusinsläppet är alltså helt öppet.
Vid kortare slutartider så öppnar den ena dörren sig men innan den är helt öppen så börjar den andra dörren att stänga sig. Man kan alltså säga att det är en liten öppen ljusspringa som förflyttar sig över sensorn. Dörren är aldrig helt öppen. Det här har stor betydelse vid blixtfotografering och detta förklarar jag senare i kursen.
Det finns tyvärr ingen genväg genom kamerans automatik eller olika program för att ta bilder i alla de situationer som ger dig perfekta bilder. Du måste förstå sambanden mellan ISO, bländare och tid.
Det finns tyvärr inte heller någon snabbkurs som kan förklara allt på några få rader. Vill du ta bättre bilder måste du ta kommandot över kameran.
Förhållandet mellan ISO, bländare och slutartid är i grunden lätt att förstå men kan kräva lite tänkande innan det är fullt klart.
ISO 100, bländare 8 och en slutartid på 1/125 ger samma ljusinsläpp som ISO 200, bländare 11 och 1/125. Sensorn har en större känslighet men objektivets bländare är hälften så stor och släpper alltså in mindre ljus och detta tar ut varandra.
Slutartiden har stor betydelse för dina bilder i många situationer. Till ett motiv som rör sig snabbt måste du välja en snabb slutartid. Ett springande barn exempelvis kräver minst 1/500, en flygande fågel kräver säkert 1/1000.
Om du vill fotografera ett rinnande vatten så får du det där mjuka vattnet när du väljer en lång slutartid. Kanske 1/15 eller 1/8.
Det finns ett inte oväsentligt problem med långa slutartider, det är svårt att hålla kameran stilla. Ett riktmärke kan vara att den längsta tiden det går att hålla stilla är lika med objektivets brännvidd. Ett 50 millimeterns objektiv kräver minst slutartiden 1/60, ett 100 millimeters objektiv kräver 1/125.
Med träning och rätt grepp om kameran går det att tänja lite på den regeln och dagens bildstabilisering i kamera eller objektiv är en god hjälp men inget att förlita sig på fullt ut. Den bästa lösningen vid långa slutartider är ett bra stativ för kameran.
Dina uppgifter i detta avsnitt är att ta reda på hur din kameras slutarskala ser ut. Vilken är den snabbaste slutartiden? Hur ändrar du lättast din slutartid?
Ta några bilder med långa slutartider, börja vid 1/60 och gå ner till 1/8 med en brännvidd runt 50 mm. Lägg över bilderna i datorn och kontrollera skärpan.
Testa gärna hur snabba slutartider som krävs för olika rörliga motiv.
Genom dessa övningar vet du i framtiden ungefär hur du styr dina slutartider.
fredag 4 april 2014
Bländaren
När du nu bekantat dig med ISO-inställningarna i din kamera så skall vi titta på en funktion som hänger intimt samman med ISO-inställningen.
Även om du går ut för att fotografera under en strålande sol så är alla dina motiv olika upplysta och reflekterar därmed olika mycket ljus. Och följaktligen måste du kunna reglera det ljus som når din sensor i kameran utan att hålla på med ISO-inställningar. Detta ljusreglage kallas bländare och sitter i systemkameror i objektivet.
I sin enklaste form skulle det kunna vara ett antal hål med olika diameter och så var det i kamerans barndom. Idag är en en bländare uppbyggd av tunna små metallplåtar, så kallade lameller. Lamellerna är lite olika till antalet beroende på objektiv och tillverkare. 5,7,eller 9 är ganska vanligt och antalet lameller är avgörande för hur rund din bländaröppning blir.
Det här kan ha betydelse för hur oskärpan ser ut när du tar bilder med kort skärpedjup. Du behöver så här långt inte fundera över det här, det klarnar framöver.
Bländaren låter dig alltså bestämma över den mängd ljus som skall nå sensorn i kameran.
Bländarskalan i sin grundform är uppbyggd precis som ISO-skalan och ser vanligen ut så här.
f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11, f/16, f/22, f/32,
f står för förhållandet mellan brännvidden och använd bländare och det är så här långt inget du behöver lägga på minnet. Vad som däremot är av stor betydelse är att mellan varje steg i bländarskalan så släpper bländaren in exakt hälften så mycket ljus till sensorn. Bländare 4 släpper alltså in halva ljusmängden jämfört med bländare 2,8 vid samma ISO-inställning.
Om vi då tittar på ISO kopplat till bländaren och ställer in kameran på ISO 200 och bländaren på 4 så kan du ändra på ISO till 100 och bländaren till 2,8 så har du en exakt likadan ljusmängd till sensorn.
Då kan man vid första påseendet tycka att det räcker med ISO för att reglera mängden ljus till sensorn och så kunde det vara men bländaren har en annan betydelse för dina bilder.
Du måste ställa in skärpan innan du tar en bild men bländaren har en intim koppling till skärpan. När du ställt in skärpan så får du också skärpa framför och framförallt bortom det avstånd du ställt in skärpan på. Detta kallas för skärpedjup. Skärpedjupet beror dels på ditt objektivs brännvidd. Generellt ger en kort brännvidd ett längre skärpedjup än en lång brännvidd. Men bländaren styr också skärpedjupet.
Om vi som exempel tar ett objektiv med brännvidden 50 millimeter så ger bländare 2,8 ett kort skärpedjup och bländare 32 ett mycket långt skärpedjup.
Men det här med kort och långt skärpedjup är relativt.
Om du har ditt motiv på 50 centimeters avstånd så är ett långt skärpedjup någon centimeter. Om du har ditt motiv på 50 meters avstånd så har du ett skärpedjup på många meter. Skärpedjupet framför ditt motiv är också kortare än skärpedjupet bortanför motivet.
Bländaren har alltså dels funktionen att styra ljusmängden som når sensorn men och funktionen att styra ditt skärpedjup.
Skärpedjupet kan ha mycket stor betydelse för dina bilder. Tar du en landskapsbild vill du oftast ha skärpa i hela bilden men tar du ett porträtt så är det troligen önskvärt att få en suddig, mjuk bakgrund.
Och här kommer antalet lameller i bländaren in. 5 lameller kommer att ge suddiga detaljer i bakgrunden en kantighet medan 9 lameller ger rundare suddiga detaljer.
För att krångla till det ytterligare så ger många av dagens kameror möjligheten att ställa in bländaren i både halva och tredjedels steg men vad din kamera erbjuder av detta och hur kameran hanterar detta måste du konsultera din bruksanvisning om.
I nästa avsnitt kommer jag att behandla slutartiden som även den kan styra det ljus som når sensorn i din kamera och slutartiden har lika stor betydelse som ISO och bländaröppning för ditt bildskapande.
Din uppgift inför nästa avsnitt är att laborera med bländaröppningen för att lära dig styra över skärpedjupet. Ta bilder vid olika avstånd med olika bländare och försök styra ditt skärpedjup.
Ta också reda på vad din kamera har att erbjuda i halva eller tredjedels bländarsteg.
Även om du går ut för att fotografera under en strålande sol så är alla dina motiv olika upplysta och reflekterar därmed olika mycket ljus. Och följaktligen måste du kunna reglera det ljus som når din sensor i kameran utan att hålla på med ISO-inställningar. Detta ljusreglage kallas bländare och sitter i systemkameror i objektivet.
I sin enklaste form skulle det kunna vara ett antal hål med olika diameter och så var det i kamerans barndom. Idag är en en bländare uppbyggd av tunna små metallplåtar, så kallade lameller. Lamellerna är lite olika till antalet beroende på objektiv och tillverkare. 5,7,eller 9 är ganska vanligt och antalet lameller är avgörande för hur rund din bländaröppning blir.
Det här kan ha betydelse för hur oskärpan ser ut när du tar bilder med kort skärpedjup. Du behöver så här långt inte fundera över det här, det klarnar framöver.
Bländaren låter dig alltså bestämma över den mängd ljus som skall nå sensorn i kameran.
Bländarskalan i sin grundform är uppbyggd precis som ISO-skalan och ser vanligen ut så här.
f/1, f/1,4, f/2, f/2,8, f/4, f/5,6, f/8, f/11, f/16, f/22, f/32,
f står för förhållandet mellan brännvidden och använd bländare och det är så här långt inget du behöver lägga på minnet. Vad som däremot är av stor betydelse är att mellan varje steg i bländarskalan så släpper bländaren in exakt hälften så mycket ljus till sensorn. Bländare 4 släpper alltså in halva ljusmängden jämfört med bländare 2,8 vid samma ISO-inställning.
Om vi då tittar på ISO kopplat till bländaren och ställer in kameran på ISO 200 och bländaren på 4 så kan du ändra på ISO till 100 och bländaren till 2,8 så har du en exakt likadan ljusmängd till sensorn.
Då kan man vid första påseendet tycka att det räcker med ISO för att reglera mängden ljus till sensorn och så kunde det vara men bländaren har en annan betydelse för dina bilder.
Du måste ställa in skärpan innan du tar en bild men bländaren har en intim koppling till skärpan. När du ställt in skärpan så får du också skärpa framför och framförallt bortom det avstånd du ställt in skärpan på. Detta kallas för skärpedjup. Skärpedjupet beror dels på ditt objektivs brännvidd. Generellt ger en kort brännvidd ett längre skärpedjup än en lång brännvidd. Men bländaren styr också skärpedjupet.
Om vi som exempel tar ett objektiv med brännvidden 50 millimeter så ger bländare 2,8 ett kort skärpedjup och bländare 32 ett mycket långt skärpedjup.
Men det här med kort och långt skärpedjup är relativt.
Om du har ditt motiv på 50 centimeters avstånd så är ett långt skärpedjup någon centimeter. Om du har ditt motiv på 50 meters avstånd så har du ett skärpedjup på många meter. Skärpedjupet framför ditt motiv är också kortare än skärpedjupet bortanför motivet.
Bländaren har alltså dels funktionen att styra ljusmängden som når sensorn men och funktionen att styra ditt skärpedjup.
Skärpedjupet kan ha mycket stor betydelse för dina bilder. Tar du en landskapsbild vill du oftast ha skärpa i hela bilden men tar du ett porträtt så är det troligen önskvärt att få en suddig, mjuk bakgrund.
Och här kommer antalet lameller i bländaren in. 5 lameller kommer att ge suddiga detaljer i bakgrunden en kantighet medan 9 lameller ger rundare suddiga detaljer.
För att krångla till det ytterligare så ger många av dagens kameror möjligheten att ställa in bländaren i både halva och tredjedels steg men vad din kamera erbjuder av detta och hur kameran hanterar detta måste du konsultera din bruksanvisning om.
I nästa avsnitt kommer jag att behandla slutartiden som även den kan styra det ljus som når sensorn i din kamera och slutartiden har lika stor betydelse som ISO och bländaröppning för ditt bildskapande.
Din uppgift inför nästa avsnitt är att laborera med bländaröppningen för att lära dig styra över skärpedjupet. Ta bilder vid olika avstånd med olika bländare och försök styra ditt skärpedjup.
Ta också reda på vad din kamera har att erbjuda i halva eller tredjedels bländarsteg.
söndag 30 mars 2014
ISO
ISO kan sägas vara grunden i fotograferingen eftersom det bestämmer hur "ljuskänslig" kameran skall vara men låt oss ta det från början.
ISO är en standard (ISO 5800) för att ange känsligheten för ljus. På den analoga tiden köpte man en film med en angiven känslighet och den stora fördelen idag är att man kan ändra känsligheten inför varje bild.
ISO anger alltså hur ljuskänslig sensorn skall vara vid varje bild. När man bytte film förr så hade filmerna sina olika känsligheter men numera är så klart sensorn inte olika känslig. En sensor har sin givna konstruktion.
Vad som sker när vi ändrar ISO i en digitalkamera är att vi förändrar den elektriska signalen från sensorn.
Om vi tittar på en typisk ISO-skala så ser den ut såhär.
100-200-400-800-1600-3200-6400-12800 osv.
Mig veterligt är det högsta ISO-talet i en kamera idag 204 800 i Canon EOS 1D X.
ISO 200 ger exakt dubbelt så stark signal som ISO 100 och då kan man lätt räkna ut att för varje steg i ISO-skalan så sker en fördubbling av ljuskänsligheten.
Samtidigt som man ökar sitt ISO-tal förstärks alltså den elektriska signalen och detta får en oönskad konsekvens. Signalen blir oren och en oren elektrisk signal blir vad man kallar brusig.
Bruset blir i huvudsak av två typer. Luminansbrus som visar sig som ett svart sandliknande mönster och kromatiskt brus som påminner om det skimmer du ser i en oljefläck på vatten. Båda dessa brustyper kan man hantera i efterbehandlingen förutsatt att man använder filtypen RAW. (återkommer till RAW senare).
Bruset upplevs som en kornighet och brist på detaljer i bilden. Sämre färger och sämre skärpa blir också en konsekvens av mycket brus.
För att krångla till det lite till så har sensorns storlek också betydelse för ljuskänsligheten och bruset. Den vanligaste sensorn i en systemkamera för vanliga konsumenter är APS-C och storleken på den är endast 40% av en fullformatssensor. En större sensor har större ljuskänsliga enheter och dessa samlar så klart in mer ljus och kräver därmed också mindre förstärkning.
Om du tycker det börjar bli svårt och teoretiskt nu så lovar jag att det kommer att klarna framöver. Men vill du ta bättre bilder så är det nödvändigt med lite teori.
En ständigt återkommande fråga är "Vilket ISO är det bästa att använda" och den frågan har bara ett svar, det finns inget bästa ISO-tal.
Det bästa ISO-talet är det du behöver vid fototillfället.
Din kamera börjar förmodligen sin ISO-skala vid ISO 100 (möjligen 50) och slutar lite beroende på hur gammal din kamera är vid minst 6400. Varje generation kameror blir bättre på att hantera höga ISO. Detta beror dels på bättre sensorer men också på programvaran i kameran.
Nu är ISO inte allt i fotoögonblicket. Den slutartid och den bländare du använder hänger intimt ihop med ditt valda ISO och detta sammanhang kommer i de följande avsnitten.
Din uppgift i detta avsnitt är att bekanta dig med din kameras ISO.
I näst avsnitt blir det bländare och tid och deras relation till ISO.
Det forum jag utlovat kommer under nästa vecka, vecka 18.
ISO är en standard (ISO 5800) för att ange känsligheten för ljus. På den analoga tiden köpte man en film med en angiven känslighet och den stora fördelen idag är att man kan ändra känsligheten inför varje bild.
ISO anger alltså hur ljuskänslig sensorn skall vara vid varje bild. När man bytte film förr så hade filmerna sina olika känsligheter men numera är så klart sensorn inte olika känslig. En sensor har sin givna konstruktion.
Vad som sker när vi ändrar ISO i en digitalkamera är att vi förändrar den elektriska signalen från sensorn.
Om vi tittar på en typisk ISO-skala så ser den ut såhär.
100-200-400-800-1600-3200-6400-12800 osv.
Mig veterligt är det högsta ISO-talet i en kamera idag 204 800 i Canon EOS 1D X.
ISO 200 ger exakt dubbelt så stark signal som ISO 100 och då kan man lätt räkna ut att för varje steg i ISO-skalan så sker en fördubbling av ljuskänsligheten.
Samtidigt som man ökar sitt ISO-tal förstärks alltså den elektriska signalen och detta får en oönskad konsekvens. Signalen blir oren och en oren elektrisk signal blir vad man kallar brusig.
Bruset blir i huvudsak av två typer. Luminansbrus som visar sig som ett svart sandliknande mönster och kromatiskt brus som påminner om det skimmer du ser i en oljefläck på vatten. Båda dessa brustyper kan man hantera i efterbehandlingen förutsatt att man använder filtypen RAW. (återkommer till RAW senare).
Bruset upplevs som en kornighet och brist på detaljer i bilden. Sämre färger och sämre skärpa blir också en konsekvens av mycket brus.
För att krångla till det lite till så har sensorns storlek också betydelse för ljuskänsligheten och bruset. Den vanligaste sensorn i en systemkamera för vanliga konsumenter är APS-C och storleken på den är endast 40% av en fullformatssensor. En större sensor har större ljuskänsliga enheter och dessa samlar så klart in mer ljus och kräver därmed också mindre förstärkning.
Om du tycker det börjar bli svårt och teoretiskt nu så lovar jag att det kommer att klarna framöver. Men vill du ta bättre bilder så är det nödvändigt med lite teori.
En ständigt återkommande fråga är "Vilket ISO är det bästa att använda" och den frågan har bara ett svar, det finns inget bästa ISO-tal.
Det bästa ISO-talet är det du behöver vid fototillfället.
Din kamera börjar förmodligen sin ISO-skala vid ISO 100 (möjligen 50) och slutar lite beroende på hur gammal din kamera är vid minst 6400. Varje generation kameror blir bättre på att hantera höga ISO. Detta beror dels på bättre sensorer men också på programvaran i kameran.
Nu är ISO inte allt i fotoögonblicket. Den slutartid och den bländare du använder hänger intimt ihop med ditt valda ISO och detta sammanhang kommer i de följande avsnitten.
Din uppgift i detta avsnitt är att bekanta dig med din kameras ISO.
- Vad är din kameras lägsta och högsta ISO.
- Hur ändrar du snabbast och lättast ISO på din kamera.
- Hur hanterar din kamera Auto-ISO.
- Kan du välja högsta tillåtna ISO vid autoinställningen.
- Ta ett antal bilder på ett färgrikt motiv och på nära avstånd med alla de ISO-tal din kamera tillåter. Lägg över bilderna i datorn och titta på dem i hög förstoring. Vad ser du för brus.
I näst avsnitt blir det bländare och tid och deras relation till ISO.
Det forum jag utlovat kommer under nästa vecka, vecka 18.
onsdag 26 mars 2014
En programförklaring för bloggen
Under de senaste åren har jag fått fått önskemål om att dela med mig av mina kunskaper om fotografering. Ibland från rena nybörjare och ibland från mer erfarna och också från duktiga amatörer som saknat de teoretiska kunskaperna. Jag har tvekat inför uppgiften av många goda skäl. Skall jag göra en fotokurs på nätet måste den vara begriplig för nybörjare men också ha något att ge till de mer erfarna. Språket måste vara begripligt och innehållet gediget. Det måste också vara möjligt att diskutera innehållet. Det skall vara möjligt att ställa frågor och att lämna övningsuppgifter som man får återkoppling på.
Balansen mellan allt detta kräver omsorg och eftertanke och detta har varit grunden för min tvekan.
Men nu kastar jag mig ut i ett egentligen omöjligt projekt men så här tänker jag just i skrivande stund.
Jag börjar med det grundläggande inom foto.
ISO, bländare, slutare är betydelsefulla delar men ljuset, färgtemperaturer och kameraval kommer också med i kursen. Övningsuppgifter och bildkritik är ofrånkomligt.
Bloggformatet är inte bra för att ställa frågor, lägga ut bilder eller redovisa övningsuppgifter därför skapar jag inom kort ett forum för detta. En del av forumet kommer att vara slutet och kräva "medlemskap" och inloggning och en del kommer att vara öppet om jag får ett forum som klarar detta och det tror jag går att fixa.
Min förhoppning är att jag på detta sätt kan belöna alla de som skänkt mig sina kunskaper genom personliga kontakter, föredrag, seminarier och böcker och artiklar.
Tar jag mig vatten över huvudet? Jag hoppas inte det, men det får tiden utvisa.
Välkommen att Ta bättre bilder!
Balansen mellan allt detta kräver omsorg och eftertanke och detta har varit grunden för min tvekan.
Men nu kastar jag mig ut i ett egentligen omöjligt projekt men så här tänker jag just i skrivande stund.
Jag börjar med det grundläggande inom foto.
ISO, bländare, slutare är betydelsefulla delar men ljuset, färgtemperaturer och kameraval kommer också med i kursen. Övningsuppgifter och bildkritik är ofrånkomligt.
Bloggformatet är inte bra för att ställa frågor, lägga ut bilder eller redovisa övningsuppgifter därför skapar jag inom kort ett forum för detta. En del av forumet kommer att vara slutet och kräva "medlemskap" och inloggning och en del kommer att vara öppet om jag får ett forum som klarar detta och det tror jag går att fixa.
Min förhoppning är att jag på detta sätt kan belöna alla de som skänkt mig sina kunskaper genom personliga kontakter, föredrag, seminarier och böcker och artiklar.
Tar jag mig vatten över huvudet? Jag hoppas inte det, men det får tiden utvisa.
Välkommen att Ta bättre bilder!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)